En helg i cyklingens tecken

Dags att ge sig av till starten
Målgång för Minivätterns yngsta åkare. Blötdjuret med mikrofon i handen i bakgrunden är bara jag!

Cecilia på kusinernas skolavslutning i Mjölby hembygdsgård i onsdags

Cecilias första karuselltur (hon ville inte att det skulle ta slut)

I fredags invigdes Cykelveckan i Motala och det var då dags för barnens egen cykeldag Minivättern. Jag hade fått förfrågan om att vara speaker under loppet, något som jag gärna tackade ja till och så här i efterhand inget jag ångrar. Ca 500-600 ivriga, skraja, tuffa, nervösa, glada, ledsna och förväntansfulla pojkar och flickor i åldrarna 6-10 år deltog och trotsade det bittra vädret som bjöd på regn och rusk större delen av tiden. Det blev en hellyckad kväll och det var underbart att se så stolta barn (med minst lika stolta föräldrar, far och morföräldrar, syskon och vänner) passera mållinjen efter sina 1,3 respektive 2,6 km (inklusive saftdepå). Mormor kom och bodde hos oss och tog hand om Cecilia medan jag genomförde mitt uppdrag (och nöjen) och på kvällen kom Anders svägerska Catta hit och sov över. I lördags, 09.38 startade vi i Tjejvättern för första gången. Det blåste kuling och bitvis var mot -och sidvinden rentav farlig för de som inte var vana cyklister. Eftersom jag valt att starta en bit ner i det stora startfältet (första start var 08.00) fick jag cruisa mellan åkarna för att ta mig framåt i fältet och stundvis bromsa upp helt för att försöka ta mig förbi. Det blev en en tuff runda som jag till största del körde ensam och jag var rejält trött när jag kom i mål 3 timmar och 15 minuter senare. Mitt mål att hålla 30 km/h i snitt klarade jag! Med facit i hand hade det varit roligt att starta i första grupp och med största sannolikhet kunnat förbättra sluttiden något. Det är konstigt det där med en nummerlapp...så fort den åker på spänns tävlingsnerverna. Jag som bara skulle åka för skoj skull och inte alls titta på klockan! Hmmm! Catta var superduktig på sin tunga Skeppshult och slet hårt i vindarna. 4 timmar och 50 minuter tog hennes resa. Nästa år ska hon upp på en racer tycker jag! Det är en envis tjej det där, som har ett starkt tävlingssinne!

Idag, söndag, har mamma, Cecilia och jag varit nere på stan större delen av dagen. Halvvättern gick idag och det var en del aktiviteter på stan och affärerna var öppna. Jag hittade en snygg vit kjol på MQ och slog till. Det är ju snart midsommar! Vi fikade på café Sjöbris alldeles vid målområdet och såg de första cyklisterna (de flesta maifare) gå i mål efter knappt 4 timmar på cykeln. Snyggt jobbat!

En ny vecka börjar snart och den fortsätter med temat cykel...