inneboende ännu...

Gamla kängor vi hittade i isoleringen i kökstaket. Tidigt 1900-tal?

Vardagsrummet före renovering

Ny tapet och nytt golv

Kan äta själv minsann!

Diskhjälp! Med kläderna på!

Tittut! Renoveringens lilla hjälpreda!

Nu var det längesedan igen. F´låt!
Som rubriken säger så är vi fortfarande inneboende hos mor och far i Mjölby! Om de börjar tröttna? Njae, jag tror att de helt enkelt börjar vänja sig vid att ha oss "i knät" dag ut och dag in och det kommer att bli tomt och tyst utan oss i lägenheten. Hehehe! Faktum är att vi alla tycker att det fungerar bra men självfallet längtar vi efter lite ordning på boendesituationen. Vem kunde tro att dottera med familj skulle flytta hem vid en ålder av 39 år!? ;-) Nåväl, renoveringen går framåt även nu när Anders varit borta i två veckor. Vi har haft en god vän som rivit väggar i stora huset och det börjar faktiskt likna ett hem nu, inte ett vandrarhem som det var tidigare. På en av väggarna som revs fann vi ursprungstapeten klistrad på tidningspapper. En annons löd: Priset på oskummad 1-liter mjölk kommer att höjas från 11 öre till 12 öre. Tidningen var daterad 1907. Kul! I stället för åtta små rum på övervåningen har vi nu sex stora rum, varav ett ska bli badrum med tvättstuga. Flygeln, där vi ska bo under tiden stora huset fixas är i sluttampen av renoveringen. Cecilias rum och hallen på övervåningen är kvar att tapetseras och golv ska läggas i ett utrymme utanför badrummet på nedre våningen samt i hallen däruppe. Sen är det lister som ska på plats. That´s it! Vi hoppas på inflyttning nästa vecka (ja, jag vet att jag sagt det förut, men nu borde det vara rimligt)
Snön fortsätter att ta över vår del av landet liksom på de flesta andra platser i Sverige och jag känner (som många med mig) att nu får det banne mig räcka! När ska sista snön/isen vara smält och borta undrar jag. Juli? Suck! Det positiva med snön är att längtan efter våren blir enorm och tacksamheten för solsken och plusgrader större än någonsin. Jag längtar efter droppande från tak, fågelsång, barmark, cykelåkning, njuta av en kopp kaffe intill husväggen i vårsolen...mmmmm!
Cecilia närmar sig 11 månadersdagen. Hon har piggnat till efter en tuff öroninflammation med hög feber och kämpar nu tre gånger om dagen med att få i sig penicillinet (stavas det verkligen så? Ser ju ut som, ja, penis...illin. Hmm?) Två dagar, 6 tillfällen till sen är kuren över. Cecilia har tittat en hel del på vinter-OS och säger nu Heja! Heja! så fort hon ser sport på TV.
Jag återkommer, vem vet när, med vidare rapporter om läget med Bergsätter Gård, Cecilia och annat smått och gott.
Kram Anna