Cecilia frisk!

I fredags var vi på återbesök på Sachsska Sjukhuset och fick då svar på den njurscintografi som Cecilia genomgick för ett par veckor sedan. Den visade inga tecken på reflux och heller inga ärr på njuren och vi kan nu avsluta profylaxmedicinen som varit så jobbig att tvinga i stackars liten. Smakar beskt och läbbigt! Så det var alltså en glad mamma och mormor och också en lycklig men ovetande Cecilia som lämnade sjukhuset bakom sig. Hoppas nu att det här bara var en engångsgrej och inte kommer tillbaka igen. På eftermiddagen gjorde vi goda tunnbrödsrullar och bryggde kaffe som vi tog med oss till Nya Malmsjöbadet strax utanför Södertälje mot Enhörnahållet, där vi myste i skuggan intill stranden under några timmar. Vi kunde inte låta bli att fascineras av syrianernas vän -och familjesammankomster. De ser ut att ha kanontrevligt med sina grillstunder.
På lördagen åkte mamma tillbaka till Kornudden dit brorsan med familj kommit. Skoj! Cecilia och jag körde mamma till bussen och fortsatte sen till Järna där vi strosade runt i trädgårdarna hos Antroposoferna.
I dag vaknade jag av sparkar från små knubbiga armar och ben.När jag tittade upp möttes jag av två stora klarblåa ögon och ett stort smajl! Gullunge! Jag smälte ju som smör i solsken! Cecilia sov i sin säng till klockan fem i morse (vi har tidigare samsovit men nu vill vi att hon sover i sin spjälsäng så att vi alla kan sova lite bättre) och när det då var dags att amma fick hon stanna kvar i min säng. Det funkade bra att lyfta henne fram och tillbaka även om det känns som om man ska göra henne klarvaken vid lyften. Förhoppningsvis behöver hon inte äta var tredje timma snart. Jag ser fram emot att få en längre sammanhängande sömn inom en snar framtid. Hon fortsatte att var på gott humör fram till klockan elva ungefär men då vände det som att trycka på en knapp. Hon blev så ledsen och skrek och var nästintill otröstlig. Min gissning var att hon inte kunde komma till ro i den kvava värmen och att hon tillslut blev övertrött och superkinkig. Jag la henne i vagnen och gick ut och det blev lite bättre. Carin mötte oss på torget och vi gick till Trattens café och tog en kaffe. När vi kom hem utanför huset började hon gråta hysteriskt igen och nästa test var att lägga oss tillsammans i sängen, amma henne och försöka få henne att somna. Det funkade. Två timmar sov hon och var sen en piggare tjej och somnade senare gott i sin säng runt 21 efter lite lek, en svalkande stund på balkongen och lite prat vid skötbordet. Nu är klockan 21.30 och jag ska också krypa till kojs. I morgon kommer Anders hem igen och snart ska vi ge oss iväg på en lite Skåneturné. Jag har alltid velat se Österlen och dess vackra natur.