Vilken hetta!

Sommaren har kommit med besked! Phu! Jag måste säga att jag föredrar något lägre temperatur. Man vet ju inte vart man ska ta vägen! Mot stranden antar jag, men då har man dilemmat med den lilla tre månaders godingen som man inte vill ha i solen. Näpp, vi tog oss med goda smörgåsar, kaffe i termos och gott om vatten, hundra meter från vårt hus och la oss i skuggan på allmäningen intill minigolfbanan. Där hade vi allt vi behövde; nära till glasskiosken, nära till toalett (hemma), nära till ett dopp om vi så ville och chansen aatt välja skugga eller sol. Kanon! Cecilia sov gott i vagnen ett par timmar och sen ville hon sitta med oss och bara insupa allt nytt som möter henne i livet... träd, hundar, båtar, minigolf, bilar, berg... u name it!
I morgon börjar en ny vecka. en vecka då Anders egentligen skulle varit på den årliga träningen för det flygplan han flyger. Nu har den blivit inställd och vi får ha honom hemma till runt den 10 juli. Najs!
Dags att krypa till kojs!

Igår var jag och mina godingar i Trosa och myste. Det var full aktivitet i staden, då Trosa stadslopp skulle gå senare på kvällen. Vi träffade på Motalaborna Lena Wahlkvist och hennes man och döttrar. Småtjejerna skulle springa och föräldrarna heja på (det är så det blir i fortsättningen...) Vi åt en halvdålig lunch på cafeét "Tre små rum" och strosade sen runt i staden. Vi köpte fina lampor till vårt "nya" sovrum och sen blev det ett par mysiga klädesplagg till Cecilia också (tänk att det ska vara så svårt att stänga av radarn till de söta små plaggen).

I dag hade Cecilia lite feber på morgonen och efter samtal med Vårdguiden blev det ännu ett besök på Sachsska, som däremot inte tyckte att vi skulle stanna kvar. De anser att feber är 38 grader, inte 37,5 som Cecilia hade och de tyckte att det helt klart var bättre om vi snabbast möjligast smet iväg igen, då sjukhuset kryllade av småttingar med diverse baciller. Vi kändes oss lugnade nog och for iväg. Det blev en god salladslunch på ett ställe i Nacka Forum (vi tänkte att en galleria måste vara den svalaste platsen att befinna sig på när det är så varmt ute) På Zara hittade vi hmmm...ja, några bodies och en pikétröja till lillan. För oss själva fanns det dock ingen ro eller lust till att prova kläder.

Väl hemma igen var vi alla så varma att vi la oss halvnakna på golvet och bara slappade. Nu är klockan 21.45 och Cecilia sover gott efter en dag med knappast ingen sömn alls. Nu ska jag själv hoppa i säng, för att försöka få ihop åtminstone några timmars sömn.

Blogga eller inte blogga...

...det är frågan när jag nu tycks finna annat att roa mig med hela tiden. Jaja, jag ger det en chans till och jag lovar er samtidigt att det definitivt inte blir rapporter varje dag ;-) Det hinner jag inte bara.

Det har ju hänt en del sen sist förstås men jag tänker inte trötta ut någon med att gå tillbaka i tiden och skriva om "gamla nyheter". Jag börjar på ny kula helt enkelt.

Och dessvärre har jag inte något positivt att skriva om då... eller jo, det har jag ju, för allt slutade ju tack och lov lyckligt... Cecilia blev sjuk i tisdags och fick feber och var allmänt loj och ville inte vakna på morgonen. Vi fick rådet på Vårdguiden att åka till Sachsskas barnakutmottagning och det gjorde vi naturligtvis omedelbart. Vår lilla goding! Vi var ju så oroliga!

Efter tuffa provtagningar, många tårar och skrik från en oförstående Cecilia, en ledsen mamma uppe på det och två nätter i ett litet rum på sjukhus, så visade det sig att hon fått en njurbäckeninflammation orsakad av en bakterie från avföring som hittat fel. Man kommer ändå att gå vidare med provtagningar för att utesluta missbildning på njure eller urinledare. Nu håller vi tummarna och ber till högre makter att det här bara var en engångsföreteelse. Vi kom hem idag och Cecilia är som hon brukar, glad och go, igen, men trött förstås efter en holmgång som hette duga. Jag måste erkänna att jag är ganska sliten själv också. Det är fruktansvärt att se sitt lilla barn sjukt och ovissheten skrämmer innan man fått svar på orsaken till problemen. Känner mig lättad nu och glad över att vara hemma igen. Anders fick hastigt ge sig iväg till Globals kontor i Luxemburg i morse men är tillbaka hos oss i kväll igen.

Nu ska vi bara ta det lugnt ett par dagar, njuta av att vara samlade till en familj igen och ta vara på det fina vädret. Som gjort för mysiga utflykter och glass i stora lass.