Räddad av mormor och morfar! Energitankning på Kornudden.

Efter att Anders i tisdags for iväg ut i världen för två veckors jobb och jag blev ensam med lilla Cecilia började sömnbristen de senaste 10 dygnen ge sig till känna. Lilltjejen är egentligen inte alls krävande, men omställningen med en ny familjemedlem, att komma in i nya rutiner och min vakenhet om nätterna, när jag med stora öron lyssnar på hennes oregelbundna andning (som tydligen ska vara normalt hos spädisar) gjorde att gränsen till utmattning kom allt närmre. Det var då mormor och morfar kom till undsättning och for upp till oss i Södertälje för att sedan sällskapa Cecilia och mig i bilen tillbaka ner till sommarstället Kornudden där de just kommit ifrån. Några härliga påskdagar tillsammans med dem, brorsan, svägerskan och Cecilias kusiner Kajsa och Elin har det blivit. Ovärderliga dagar där jag fått återhämta mig och sova ett par timmar på dagarna och också får avlastning på morgontimmarna. Snabbt tankar jag ny energi och är på banan igen. Cecilia mår så gott och tycks trivas där hon ligger i sin vagn om dagarna i den sköna havsluften, med fågelkvitter och de glada kusinernas röster runt omkring sig.
På påskafton hade vi vår alldeles egna lilla påskgumma här (se bild) Bedårande söt!
I morgon måndag far vi ner till Mjölby, där jag kommer stanna till nästa måndag. Med andra ord har jag möjlighet att se Sverigecup-premiären som går i Mjölby på lördag samt även deltävling nummer två i Borensberg på söndag.

När lillan kom till jorden...

...det var för exakt en vecka sedan, den 31 mars som vår älskade lilla Cecilia kom till världen. Hon föddes på Södertälje Sjukhus klockan 06.26 och vägde då 3625 gram och mätte 51 cm. Förlossningen gick överraskande fort (vi som hade laddat för många timmars vandrande i sjukhuskorridorerna och i trapphus... förstföderskor brukar ta lång tid på sig, heter det ju) och när "Lilla Skutt" kom upp i min famn kände jag att "nu börjar det verkliga livet, nu får livet det innehåll jag väntat på". En bedårande, urgullig skapelse finns nu i våra liv och jag och Anders är världens lyckligaste föräldrar!

Mormor och morfar och farmor njuter av ännu en "efterrätt" och på fredag kommer min käre bor med familj för att se underverket... Lasse har väntat på det här länge.

Vi har njutit av den första, omtumlande veckan tillsammans genom att bara vara, gå promenader i vårsolen och mysa, mysa, mysa. Kära grannar, släkt och underbara vänner har kommit och grattat och lämnat/skickat blommor och presenter och det är så roligt. Somliga har valt att avvakta så att det inte blir för mycket för oss. Det är kanon att få besöken lite utspridda, så det tackar vi för. Men vi längtar verkligen efter att få träffa er alla! Vi har kommit in lite mer i rollerna som mamma och pappa nu och välkomnar gärna fler samtal och besök. Och vi lovar att vi har vett att säga ifrån om det blir för mycket.

I kväll ska vi på Cecilias kusins 12-årskalas och tyvärr måste Anders lämna oss ikväll för ännu ett arbetspass på två veckor. Grymt jobbigt att han åker! Måtte dessa veckor gå med en rasande fart nu.

Kram från Anna, Anders och Cecilia